Toyota tror att man kan ”återuppbygga historien” om vätgas som ett gångbart bränsle för fordon i framtiden, tack vare utvecklingen inom tung industri och andra områden.
Den japanska jätten fortsätter att investera stort i vätgasdrivlinor och arbetar med både bränslecells- och förbränningsversioner som en del av sin ”multi-pathway”-strategi.
Man har lanserat två generationer av Mirai FCEV, men sedanen har endast sålts i mycket små upplagor, delvis på grund av avsaknaden av infrastruktur för vätgastankning. Det har också riktats kritik mot vätgasens lämplighet som ett ”grönt” bränsle, på grund av den miljöpåverkan som produktionen av vätgas har jämfört med el.
Thiebault Paquet, Toyotas vätgaschef i Europa, anser dock att den fortsatta utvecklingen av vätgas, inklusive hur man producerar den på ett renare sätt, innebär att bränslet fortfarande har potential.
”För tunga transporter kommer vi att behöva andra lösningar än batterielektriska fordon, och vätgas kan vara rätt lösning”, säger Paquet.
”Vi måste utveckla infrastrukturen och produkten på samma gång, vilket pågår just nu. Det vi måste undvika, och som vi kanske gjorde fel tidigare, är att inte ta hänsyn till utbud och efterfrågan. Vi lärde oss av det och jag tror att vi kan bygga upp historien igen.
”Den tunga industrin kommer att skapa en stor volym för vätgas, som sedan kan bidra till användningen för andra applikationer, som kommersiella fordon och personbilar.
”Företag som utvecklar vätgas gör ingen åtskillnad mellan vätgas för transport och vätgas för industrin; allt är en del av deras storskaliga berättelse. Så vätgas kommer att komma; det är något vi är övertygade om.”
EU förväntar sig att vätgas ska stå för 13-20% av energimixen 2050, med ett mål på 40 GW ”grön” vätgasproduktion (producerad från vatten och luft med hjälp av elektrolysörer) till 2030.
Man har åtagit sig att öppna tankstationer för vätgas i varje stad och var 20:e mil längs viktiga vägnät, och även om dessa är inriktade på användning för långväga leveranslastbilar kan de bidra till utvecklingen av ett nätverk för vätgastankning av bilar.
Paquet tog också upp kritiken mot vätgasens ineffektivitet jämfört med batterier och hävdade att el bara kan användas relativt nära den plats där den genereras, medan flytande vätgas är lätt att transportera.
Han tillade: ”I Europa kommer vi alltid att behöva importera vätgas, men det finns regioner i världen som kan generera grön, förnybar vätgas i överflöd, och vi kan enkelt transportera den till områden som inte helt kan försörja sig själva.”