Hur lång tid det kommer att ta för övergången från värmemotorer (förbränning av bränsle för att generera mekanisk energi) till något annat att mogna är det ingen som vet.
Det kommer sannolikt att ta lång tid, och det är förmodligen rättvist att säga att när det gäller batterielektriska bilar är det vi ser idag bara början på något, den proverbiala toppen av ett isberg eller början på en resa längs en mycket lång väg.
Ankomsten av BEV har utlöst en känslomässig reaktion bland förare (både för och emot) med tanke på att det trots allt bara är en annan teknik som i slutändan kommer att lyckas eller misslyckas på sina egna meriter.
En av de saker som människor blir mest irriterade över är osäkerheten om huruvida de kommer att kunna få en viktig laddning när de förväntar sig det utan krångel, förseningar eller argument.
Induktiv laddning, även känd som trådlös laddning, har varit under utveckling lika länge som den moderna generationen av elbilar har funnits, men i detta tidiga skede av BEV:s livscykel är det långt kvar innan det blir mainstream.
Den fungerar på samma sätt som en trådlös telefonladdare eller tändspolen som genererar gnistorna som tänder bränslet i bensinmotorer. Om en tråd förs genom ett magnetfält genereras en elektrisk ström i tråden i det ögonblick den går in i fältet och igen när den lämnar det.
Med en elektromagnet på marken och en spiraltråd på undersidan av bilen kan laddningen ske trådlöst enligt denna princip.
Att parkera över en laddplatta är ett sätt att göra det på, och en annan till synes långsökt metod är idén att ha elektromagneter inbäddade i vägen så att BEV-bilar kan laddas när de kör längs vägen.
År 2022 tittade vi på ett projekt som kallades Arena del Futuro, en 1050 meter lång testbana i Italien som utformats för att testa ”dynamisk trådlös kraftöverföring” med BEV-bilar i rörelse.
Företaget bakom tekniken, Electreon, installerade nyligen en offentlig laddningsväg, som uppges vara den första i USA, på en vägsträcka i Detroit.
Företaget har också vunnit en upphandling om att leverera ett liknande system till en 2 km lång del av motorvägen A10 nära Paris, som en del av det första elvägssystemet (ERS) i Frankrike.
Planen är att installera ERS på nästan 480 mil franska vägar år 2030 och mer än 880 mil år 2035, med huvudsyftet att minska koldioxidutsläppen från tunga lastbilar och bussar.
Electreon leder också konsortiet Smart Road Gotland, som bildades 2019 för att demonstrera ERS i Sverige. På samma sätt är tanken att elektrifiera 200 mil Svensk väg till 2030.
På en 1,5 km lång elektrifierad väg körde en 40-tons lastbil med släp i 50 km/h och överförde 100 kW energi trådlöst från vägen.
Det kan vara svårt att föreställa sig elektrifierade vägar idag, men med tanke på hur lång tid det tog för ICE-tekniken och dess stödjande infrastruktur att mogna, kanske idén inte är så radikal som den verkar.