Ferraris efterlängtade efterföljare till LaFerrari är det italienska märkets mest kraftfulla vägbil hittills, med 1184 hk från en vild elektrifierad V6-drivlina som förenar teknik från företagets Le Mans-vinnande 499P med den från dess Formel 1-racerbilar.
Den nya hyperbilen heter F80 och har presenterats bara några veckor efter att McLaren avslöjade sin egen nya halo-modell, W1.
F80 återupplivar de två tillverkarnas långvariga rivalitet och återstartar två tredjedelar av den ikoniska ”Holy Trinity” av hyperbilar från början av 2010-talet.
Den nya hyperbilen kostar från 40 miljoner kr och är begränsad till bara 799 exemplar (alla sålda), och den följer i fotspåren av F40, F50, Enzo och LaFerrari när det gäller att skriva om regelboken för en väggående Ferrari, samtidigt som den också är utrustad med en mängd teknik som gör den till ett ”nytt riktmärke för innovation”.
Drivlinan
Kärnan i F80:s drivlina är en ny version av Ferraris 3,0-liters V6 med dubbelturbo. Motorn kan varva upp till 9200 rpm och har genomgått en fullständig översyn jämfört med den enhet som driver 296 GTB.
Delar från 499P Le Mans-bilen har lagts till för att ge den 888 hk i sin egen rätt, vilket gör den till den mest kraftfulla motorn som Maranello hittills har producerat men inte tyngre än 296-motorn .
I kombination med V6-motorn arbetar tre elmotorer: två på framaxeln och en på bakaxeln. De främre motorerna tillverkas internt (vilket är första gången i Maranello) och ger 140 hk vardera, medan den bakre motorn utgörs av en MGU-K-enhet för energiåtervinning.
Den senare har en liknande design som den som finns i märkets F1-bilar och kan återvinna så mycket som 94 hk genom bromsning för att automatiskt fylla effektluckor.
För första gången i en Ferrari har F80 ”E-turbos”. De är anslutna till en F1-härledd MGU-H värmeåtervinningsanordning och har elmotorer mellan turbinen och kompressorn för att minska fördröjningen och förbättra gasresponsen.
Sammantaget skickar drivlinan ut 1184 hk till alla fyra hjulen för att klara 0-100 km/h på 2,15 sekunder och 0-200 km/h på bara 5,75 sekunder. Detta trumfar både McLaren W1 och Mercedes-AMG One.
Olika lägen erbjuder varierande effektnivåer, med Hybrid, Performance och Qualify som kan väljas via eManettino-omkopplaren på ratten.
Det finns inget rent elektriskt läge, som på 296, eftersom F80 inte är en plug-in-hybrid: dess 2,3 kWh-batteri används för att öka effekten och möjliggör motoravstängning i låga hastigheter och på korta sträckor.
Standardläget Hybrid optimerar drivlinan för effektivitet, medan lägena Performance och Qualify ger tillgång till F80:s Boost Optimisation-funktion, som registrerar banan under ett observationsvarv och sedan levererar effektförstärkningar när det behövs vid nästa varv – till exempel på raksträckor eller i uppförsbackar.
Aerodynamik
F80 drar nytta av den aerodynamiska expertisen hos Ferraris förstklassiga motorsportteam för att maximera downforce.
Som Ferraris chef för produktutveckling, Gianmaria Fulgenzi, förklarade, är underredet på nya F80 starkt inspirerat av företagets F1-bil, med stora flak som används för att kanalisera luft under bilen.
Framtill domineras den aggressivt utformade nosen av en enorm ”S-Duct”, som hämtar inspiration från 499P och för luften över kupén och bakåt.
Den svarta fascian över nosen, som är av samma typ som på nya 12Cilindri, har en liten läpp i överkanten för att leda luft över kupén till den bakre vingen.
Den aktiva bakvingen ger den radikala F80 en större visuell närvaro och justerar inte bara sin höjd utan även sin vinkel för att optimera downforce och minimera luftmotståndet.
Med hjälp av en enorm bakre diffusor kan bilens bakre del skapa upp till 590 kg downforce.
Sammantaget genererar nya F80 upp till 1000 kg downforce vid 250 km/h, vilket placerar den i nivå med McLaren W1; Ferrari säger att enbart fronten kan generera upp till 460 kg downforce. Som jämförelse genererar en F1-bil cirka 1200 kg vid samma hastighet.
Chassi
Med en längd på 4840 mm, en bredd på 2060 mm och en höjd på 1130 mm är F80 marginellt större än W1, och den är 125 kg tyngre med en vikt på 1525 kg (torrvikt).
Blandningen av lätta, tävlingsanpassade material (kolfiber, titan och aluminium) som används i konstruktionen gör dock att den är 60 kg lättare än föregångaren LaFerrari. F80:s chassi är också 50 % styvare än föregångarens.
Cellen och taket är tillverkade av kolfiber, medan de främre och bakre underramarna är tillverkade av aluminium.
Ferrari har också använt den främre underramen för värmehantering, med den ihåliga strukturen som används som kylkanaler för bromsarna.
Avgörande för F80:s uppbyggnad är den aktiva fjädringen, som drivs av fyra 48V-ställdon. 3D-printing används för att skapa delar av den dubbel-wishbone-uppsättning som används av F80.
”Vi utvecklade systemet med Multimatic eftersom de hjälpte oss med den aktiva fjädringen på Purosangue”, säger Fulgenzi.
”I F80 är systemet helt nytt. Tyngdpunkten är naturligtvis lägre, med merparten av bilens vikt i mitten av bilen.
”Även med aerodynamiken måste vi hålla bilen stabil och balanserad genom kurvorna, och den aktiva fjädringen är det perfekta systemet för att säkerställa detta.”
Design
Draperad över det lätta kolfiberchassit är en design som är ”helt ny” och undviker ”allt som är nostalgiskt”, enligt designern Flavio Manzoni, som nämnde rymdskepp och sci-fi som inspiration för bilens udda utseende.
Influensen av ikoner från tidigare Ferrari är tydlig, med de uttalade främre hjulbågarna som nickar till F40 och Enzo, medan den bakre stylingen ekar av den klassiska 330 P3.
De tidiga diskussionerna om att göra F80 till en formelbil gick inte i lås, men förarhytten har utformats främst för föraren med vad Ferrari kallar en ”1+”-konfiguration.
Detta innebär en asymmetrisk layout som ger föraren prioritet i kupén, medan passageraren förpassas till ett ”säte” som är förskjutet och utskuret i chassit.
Majoriteten av reglagen och funktionerna på både den nya ovoida ratten och den smala mittkonsolen är fysiska, vilket enligt Ferrari är lätt att använda under körning.
”En 0-100km/h-tid på 2,15 sekunder och 5,75 sekunder till 200km/h är bara siffror, men när du upplever den här typen av körning vill folk ha det mer och mer varje dag”, säger Fulgenzi.
”Det är det vi vill skapa: att ägarna ska bli beroende av att köra bilen och inte bara äga den.”